kinesisk bestseller
Yu Hua: En handelsman i blod
Detta är en skön bok i en helt annan berättarstil än vad vi är vana vi i Europa. Här finns inga undertexter, analyseringar, eller olika perspektiv. Alla händelser i boken skildras rätt och slätt, från början till slut, utan inlindningar och krävande omskrivningar eller försköningar. Huvudpersonens handlande ter sig ibland något inkonsekvent, och även händelser som skildras i marginalen berör starkt.
Berättelsen kretsar kring Xu Sanguan som drygar ut sin inkomst genom att sälja blod. Hanteringen av detta, helt utan undersökningar, blodprov etc. skildras inte alls. Det faktum att det gjort åtskilliga kineser till ofrivilliga bärare av HIV m.m. kan man som läsare ha i tanken, men det är inte det primära i handlingen. Yu Hua skildrar istället en vanlig familjs öde under en omvälvande tid i Kina. Kulturrevolutionen finns med här också, men inte heller den görs det stort väsen av. Det som är i fokus är hela tiden familjen.
Också i marginalen gör sig Kinas patriarkala arv påminnt. Xu Sanguans fru blir ofrivilligt med barn efter en våldtäkt en kort tid innan hon gifter sig. Att det är hon som får skulden för att ha horat ses som självklart, och ingen ifrågasätter den andra mannens handlande.
En bok mycket, stort som smått, som mest utspelar sig i det lilla. Rekommenderas varmt till den som vill läsa något ickevästerländskt, men hys inga förväntningar om ingående, problematiserande analyser och hur och varför saker blir som det blir - vare sig i det enskilda livet eller i det stora landet Kina. Yu Hua är en väldigt populär författare i Kina. Ytterligare en bok finns översatt till svenska: Att leva, som även är filmatiserad med Yimou Zhang som regissör (har även regisserat Hero och House of Flying Daggers). Filmen är dock förbjuden i Kina.
Allt kan hända: 14 mörka berättelser av Stephen King
På bokens baksida läser jag att det jag håller i min hand är Stephen Kings första novellsamling på tio år. Själv har jag läst alla hans tidigare novellsamlingar ("Den förskräckliga apan" m fl) och jag måste nog erkänna att de tillhör det fåtal novellsamlingar jag läst i mitt liv. Noveller är en genre som ofta hamnar lite mellan stolarna. Just detta skriver King om i bokens förord, problemet författare som skriver noveller har med att få dem utgivna, eftersom de inte anses ha någon marknad. För en herrans massa år sedan fanns det litterära tidskrifter som gärna publicerade noveller och det var tack vare dem som genrer som skräck och science fiction växte fram. Med idag vill ingen läsa noveller, trots att det är hur praktiskt som helst, i ett samhälle som lider av ständig tidsbrist.
"Allt kan hända" (2007) innehåller både rena skräckhistorier och "mer litterära" berättelser som King själv kallar dem. Flera av novellerna har vunnit priser och publicerats i den ansedda tidningen The New Yorker. I anslutning till varje novell berättar Stephen King om hur han fick idéen till just den novellen och vilka andra författare som han inspirerats av. Han har ett personligt och förtroligt tilltal när han talar direkt till sin "Ständige läsare", ett grepp som också används av den svenska skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist. Även John Ajvide Lindqvist har skrivit en strålande novellsamling ("Pappersväggar") som rekommenderas varmt som sällskap under täcket så här i höstrusket.
Av novellerna i "Allt kan hända" blev jag mest förtjust i "Elurias små systrar", en fantasylinfluerad berättelse om en resande man, kallad Roland, som är på ett uppdrag eller en quest. En dag rider Roland in i det westernliknande lilla samhället Eluria. Utan förvarning blir han plötsligt attackerad av ett gäng otäcka gröna varelser, men i sista sekunden räddas han av just Elurias små systrar. Systrarna är en slags nunnor och sjuksköterskor och de ser det som sin främsta uppgift att bota och hela Roland från de sår han fått i striden. Metoderna de använder är dock något märkliga (det har med skalbaggar att göra) och snart börjar Roland misstänka att Elurias små systrar inte alltigenom vill honom väl. Till en början var jag skeptisk när jag läste att den här novellen anknyter till "Det mörka tornet", en av få King-böcker som inte alls fallit mig i smaken, men nu är det den novell som tydligast lever kvar i mitt minne.
Jag måste säga att jag imponeras av bredden i de olika miljöer som King tar oss med till i "Allt kan hända", variationen bland historierna som skildras och den skiftande stil som de är skrivna i. Historien "Obduktionsrum fyra" återanvänder en klassiker i skräcksammanhang, nämligen rädslan för att bli levande begravd (här obducerad). Jag tror det var Émile Zola - eller var det HC Andersen - som närde en så panisk skräck för att just detta skulle inträffa, att han varje kväll la en lapp på sitt nattduksbord med texten "Jag är inte död, jag sover bara".
Även novellen "Mannen med den svarta kostymen" tyckte jag mycket om. Den utspelar på den amerikanska landsbygden, på 40-talet kanske, och är mer än läsvärd. Här ser en gammal man tillbaka på sitt liv och han minns, med knottrig gåshud, mötet med den otäcka svavelosande getingmannen nere vid floden där han fiskade som liten pojke. Stephen King lyckas även få med en psykologisk novell som tar upp ämnet brott mot mänskliga rättigheter, "I dödsrummet". Den handlar om en person som hålls fången i ett ljudisolerat förhörsrum där han torteras, någonstans i en centralamerikansk totalitär diktatur. Och så innehåller "Allt kan hända" tio noveller till som jag tycker du ska läsa, på bussen, i väntrummet, på håltimmen eller strax innan du ska sova... Trevlig läsning! / Ann Catrine
Jenny av Jonas Gardell
Återigen tar Jonas Gardell med oss till Juha, Jenny, Charlotte, Stefan och Erik i det lilla samhället Sävbyholm. Vi känner igen dem från "En komikers uppväxt" och "Ett ufo gör entré" som "Jenny" är en fristående fortsättning på.
Det har nu gått 25 år. Alla de forna klasskamraterna har åldrats men mycket är precis som förr. Juha, bokens berättare, är nu en framgångsrik stå-upp-artist. En dag får han ett fruktansvärt brev från sin vän Jenny, som var mobbad och utanför under hela skoltiden. I brevet skriver Jenny om fasansfulla händelser under skolavslutningen i nian, vid Sävbysjön, då Juha inte var med. Juha tar mycket illa vid sig och känner sig tvungen att söka upp det förflutna, för att söka upprättelse och förståelse för vad som hände med Jenny.
Vi får följa Juha både i nuet, när han ger sig ut på sin Crusade for Vengeance, återvänder till Sävbyholm och söker upp de gamla klasskompisarna, dels genom tillbakablickar som berättar Jennys historia om vad som egentligen hände den där skolavslutningskvällen när alla hade så roligt och hon för första gången fick vara med och de bjöd henne på (alltför mycket) sprit.
"Jenny" är en mörk bok precis som bokens omslag signalerar och den gör ont att läsa. Men den är inte alltigenom mörk utan har många stråk av medmänsklighet, humor, hopp och faktiskt ett lyckligt slut. Jag läste "Jenny" som ljudbok under en lång höstpromenad. Gatorna jag passerade i den idylliska trädgårdsstaden Skogsängen hade namn som Champinjonvägen och Kantarellvägen. Det fick mig att känna det som om jag vandrade omkring i Sävbyholm, mitt i Mellanmjölkens land, mitt ibland det som Jonas Gardells böcker handlar om. Att allt inte alltid är som det ser ut att vara. Att det finns mörka strömmar under den fina och perfekta ytan. Och att vi alla måste ta vårt ansvar för dem som dras med i de mörka strömmarna. / Ann Catrine
Svenne
Svenne är en helt vanlig kille i en helt vanlig småstad. Ja, helt vanlig är han väl inte, inte efter hans pappas död i en olyckshändelse i skogen. Svenne vill helst av allt bara fortsätta sitt 17-åriga liv hemma, ta över pappans bilverkstad. Men samhället runt omkring honom vill annorlunda. Delvis för att slippa deras tjat följer Svenne frivilligt med när en ny partiledare för ett nytt parti värvar honom. Svenne är inte särskilt insatt i politiska frågor, och vet inte så mycket om det parti han går med i, men människorna som är med där verkar trevliga, så varför inte? Det visar sig att Svennes godtrogenhet får långtgående konsekvenser, och naturligtvis slutar allt i katastrof.
Det är intressant att få följa hela händelseförloppet berättat av Svenne, som inte anar nåt ont i början. Man förstår tidigt att det inte kommer att gå bra för honom, och ju mer man läser ju mer får man reda på vilken härva Svenne blivit indragen i.
Slutet är minst sagt annorlunda!
Persepolis
Persepolis av Marjane Satrapi
I skolan fick jag lära mig en hel massa om andra världskriget, europas och amerikas historia. Jag lärde mig ingenting om Irans historia, åtminstone inget som jag minns. Jag hade ingen aning om att helt vanliga människor i Iran lyssnade på samma musik som vi i väst, gick i samma typ av skolor och var allmänt sekulariserade precis som vi. Tills shahen störtades och den islamistiska revolutionen ägde rum. Det är det första jag lär mig när jag läser Persepolis, det första intrycket jag får. Nu är Persepolis väldigt mycket mer än en historielektion, eg. är det bara en positiv bieffekt. Persepolis är så mycket mer.
Persepolis är något så unikt som en självbiografisk tecknad serie, av en ung tjej från Iran. De fyra delarna innehåller Marjane Satrapis egen historia, i en perfekt kombination av lagom mycket text, och enkelt tecknade bilder som säger mer än tusen ord. Man gråter, skrattar, blir förtvivlad, ler och lever sig helt in i Marjanes värld när man läser. De fyra delarna är ganska tunna var och en, och man läser snabbt ut dem en i taget. Men de går att läsa flera gånger om.
Läs och njut!
Helena Reinedahl, Rekarnegymnasiets bibliotek
Vid hägerns skarpa skri
Vid hägerns skarpa skri är fylld av händelser, intriger förvecklingar, men också kärlek, vänskap och relationer mellan den äldre generationen och den yngre, Takeo och Kaedes barn. Boken är betydligt tjockare än sina tre föregångare, och ingen som läste och uppskattade dem kommer att bli besvikna.
För er som ännu inte upplevt känslan att få kliva in i den mytomspunna Otori-världen rekommenderar jag starkt att läsa den första boken: Över näktergalens golv, och få en läsupplevelse ni aldrig anat!
Helena Reinedahl, Rekarnegymnasiets bibliotek
Kiffe kiffe imorgon (2004)
Doria bor i en förort till Paris med sin ensamstående mamma. Hennes pappa har stuckit tillbaka till Marocko och gift om sig med en ny kvinna för att äntligen få den son han alltid önskat sig. En son som kan föra familjenamnet vidare. Dorias mamma Yasmina kan varken läsa eller skriva. Hon sliter som underbetald städerska på ett sunkigt hotell. Hennes chef kallar alla sina anställda från Nordafrika för ”Fatma”.
Doria skriver i sin dagbok om hur det är att vara den oönskade dottern. Hon varvar sina vardagsbetraktelser med dagdrömmar, fantasier och förhoppningar om ett bättre liv. I sin dagbok berättar hon om sina samtal med psykologen Madame Burlaud, om hennes vän Hamoudi, som reciterar dikter av den franske 1800-talspoeten Rimbaud, samtidigt som han stjäl bilar på löpande band. Om hur det är att alltid ha ont om pengar och ha begagnade kläder. Om de välmanikyrerade socialtanterna som vill så väääääl, men som bara känns nedlåtande.
Det som jag gillar mest med boken är Dorias intelligenta, ironiska och distanserade sätt att se på världen. Och mitt i all misär finns det faktiskt hopp. Ett bättre liv är inte så långt borta, bara runt hörnet faktiskt. Och pojken som stjäl Dorias första kyss, Nabil ”Nollan”, visar sig inte vara så tokig ändå. Faiza Guène är född 1985 och uppvuxen i Parisförorten Pantin med algeriska föräldrar. Hennes debutromanen har gjort stor succé i hennes hemland Frankrike.
Precis som Jonas Hassen Khemiri, som skrivit Ett öga rött, leker hon med språket. Boken är delvis skriven på baklängesslangspråket ”verlan”. Att tala verlan innebär att man talar baklänges (på franska ”parler à l´envers”). Men man följer inte det skrivna ordet utan kastar om stavelserna i det uttalade ordet. Ordet ”l´envers” (baklänges) blir då ”verlan”. Några exempel på verlan kan låta så här: ”une meuf” = une femme (en kvinna, tjej), ”un keum” = un mec (en kille), ”beur” = arabe (arabisk) och ”chelou” = louche (skum).
/ Ann Catrine
Balladen om Balder av Peter Madsen (2006)
Är du intresserad av de gamla fornnordiska gudasagorna? Gillar du Asterix? Då är det här seriealbumet för dig. I Balladen om Balder (Valhalla nr 13) berättas den välkända historien om den fornnordiske solguden Balders öde. Myten säger att guden Loke, genom en dröm får veta att han kommer att bli orsaken till Balders död. När Loke – svettig och med klapprande hjärta - vaknar på morgonen har han grav ångest. Han vill för allt i världen inte bli skyldig till Balders död och han går hårt in för sitt Inte-döda-Balder-projekt. Men det hela slutar i mer eller mindre komiska situationer eftersom Loke är så välmenande men samtidigt alldeles för klumpig för att kunna hantera situationen.
Den danske serietecknaren Peter Madsen, som tecknat serien, jämför Lokes beteende med John Cleese’s när det kommer tyska turister till hotellet i Faulty Towers (”Don’t mention the war”). Balders mor, som är Jordens gudinna, får höra ryktet om Lokes dröm. För att förhindra sin sons död lyckas hon få allt levande på jorden - gudar, jättar, människor, växter, träd och djur – att lova henne att inte göra Balder något ont. Men hon glömmer en växt... misteln…
Balladen om Balder är ett humoristiskt, spännande och lärorikt seriealbum. Albumet är tecknat i en stil som påminner om Asterix och andra franska serier. En annan förebild som Peter Madsen har haft när han tecknat serien är den svenska konstnären John Bauer. Efter Balladen om Balder kommer de två sista albumen i Valhalla-serien, som började ges ut redan 1979. Självklart kommer det sista albumet, som är del 15, att handla om världens undergång, Ragnarök.
/ Ann Catrine
Den första gången jag såg dig... av Katarina Kuick
spydde du i mina skor."
Så börjar boken "Den första gången jag såg dig.." av Katarina Kuick. Boken handlar om den snobbiga killen och tjejen med blått och morotsfärgat hår, som inte blir kära i varandra första gången de ses. De blir inte kära i varandra andra och tredje gången heller. Men sen börjar det hända saker. Man får deras berättelse en i taget, först berättar han om första gången de ses, sen berättar hon om första gången, sen berättar han om andra gången de ses o s v. De går i samma skola och hamnar i samma grupp när de skall göra projekt "Operation Gatubarn".
Det här är en kort och helt underbar bok - i mitt tycke! Texten är kort och enkel, påminner om poesi, vilket gör att den är lätt att läsa. Och trots att boken är tunn och kapitlerna väldigt korta är historien ändå "fyllig".
Som sagt en mycket bra bok, och vem kan inte låta bli att nyfiken efter inledningen:
"Första gången jag såg dig...
spydde du i mina skor."
Helena Nilsson, Bibliotekarie Duveholmsgymnasiet
nytt av rick riordan
Percy Jackson och monsterhavet
Läs nya boken av författaren till Percy Jackson! Den rafflande fortsättningen på Percy Jackson - född till hjälte. Spännande böcker om tonårskillen Percy. Han har problem i skolan, ADHD och dyslexi, och blir ständigt relegerad pga att det alltid händer en massa skumma saker på de skolor han går på. I den första boken får han så småningom veta varför det alltid har gått dåligt för honom, och vilka fantastiska egenskaper han besitter, som att han utmärkt kan läsa gammalgrekiska, klara sig under vatten väldigt länge, och äger andra mystiska, gudalika förmågor...
Helena Reinedahl, Bibliotekarie, Rekarnegymnasiet
